Kortis.
Lyssnar på Daft Punk och dricker fläderblomssaft. Slappt som fan.
Idag har jag typ... gjort... ingenting! Eller ja, jag har suttit framför datorn och kopierat alla mina dikter, texter och noveller från dikta.se. Vill inte att allt försvinner ut i fall att sidan skulle upphöra av någon anledning. Kors i himlen vilken nostalgitripp man fick då och kors i himlen vad dåligt jag har mått/mår egentligen. Nästan lite tragiskt. Men ändå så lever jag vidare. Rätt coolt. Mhm, that's right.
På fredag blir det antagligen nykter grillfest på orrholmen i Karlstad med lite kompisar. Myspys. Skulle hemskt gärna vilja se Räjkas spelning men jag vill inte kräva 150 spänn av pappa. Speciellt inte när det är för en grej jag inte är så sugen på. Enda bandet jag känner för att se är just Räjka och Johan, resten är inte så stort för mig. Ovärt att betala 150 kronor för två dagars drogfri festival som jag inte ens tänkt på i år. Så det blir grillus partus.
Men nu orkar jag faktiskt inte skriva blogg så... oh well. Ska iallafall ta och lägga upp en gammal favoritdikt från den 21 november, 2007
REKOMENDERAR ATT NI LYSSNAR PÅ LÅTEN SAMTIDIGT SOM NI LÄSER SÅ NI GER MIN DIKT RÄTTVISA!
http://www.youtube.com/watch?v=gZivV_WLrBk&feature=PlayList&p=EB723029FF43A75A
Soundtrack: Requiem for a dream - Cleaning apartments.
Dödsfall
Jag ska låta mig själv falla nu.
Långsamt falla sönder till tusen skimrande små bitar av kristall,
Samma kristall som tårarna skapas från.
I sorgens glimmande svacka, jag skymtar formen hos en natt
Och i glittrande skärvor jag faller,
Ner mot just den natten,
Den tysta natten som av lugn består...
Men mitt inre, snart det sviktar,
min natt överger mig,
jag faller snabbare ner
med skräckens avbild insvetsat mot insidan av mina ögonlock,
Skrik av förskräckelse spräcker mina öron,
Den intensiva känslan av att det inte är min tid än.
Så intensivt!
Känslan att jag inte vill försvinna
Vill inte dö,
För mycket jag inte gjort,
För många vackra minnen från förr!
NEJ
Men det är för sent
Och mitt inre spräcks våldsamt,
blod rinner ut över grunden.
Tiden är ute,
Min tid är kommen...
I en dimma innan jag vidare faller in i dödsriket,
Jag ser mitt liv
Det blev inte bättre,
Jag vill hem,
Jag vill bli jag igen.
Döden inträffar
Och nu det är slut.
~
Idag har jag typ... gjort... ingenting! Eller ja, jag har suttit framför datorn och kopierat alla mina dikter, texter och noveller från dikta.se. Vill inte att allt försvinner ut i fall att sidan skulle upphöra av någon anledning. Kors i himlen vilken nostalgitripp man fick då och kors i himlen vad dåligt jag har mått/mår egentligen. Nästan lite tragiskt. Men ändå så lever jag vidare. Rätt coolt. Mhm, that's right.
På fredag blir det antagligen nykter grillfest på orrholmen i Karlstad med lite kompisar. Myspys. Skulle hemskt gärna vilja se Räjkas spelning men jag vill inte kräva 150 spänn av pappa. Speciellt inte när det är för en grej jag inte är så sugen på. Enda bandet jag känner för att se är just Räjka och Johan, resten är inte så stort för mig. Ovärt att betala 150 kronor för två dagars drogfri festival som jag inte ens tänkt på i år. Så det blir grillus partus.
Men nu orkar jag faktiskt inte skriva blogg så... oh well. Ska iallafall ta och lägga upp en gammal favoritdikt från den 21 november, 2007
REKOMENDERAR ATT NI LYSSNAR PÅ LÅTEN SAMTIDIGT SOM NI LÄSER SÅ NI GER MIN DIKT RÄTTVISA!
http://www.youtube.com/watch?v=gZivV_WLrBk&feature=PlayList&p=EB723029FF43A75A
Soundtrack: Requiem for a dream - Cleaning apartments.
Dödsfall
Jag ska låta mig själv falla nu.
Långsamt falla sönder till tusen skimrande små bitar av kristall,
Samma kristall som tårarna skapas från.
I sorgens glimmande svacka, jag skymtar formen hos en natt
Och i glittrande skärvor jag faller,
Ner mot just den natten,
Den tysta natten som av lugn består...
Men mitt inre, snart det sviktar,
min natt överger mig,
jag faller snabbare ner
med skräckens avbild insvetsat mot insidan av mina ögonlock,
Skrik av förskräckelse spräcker mina öron,
Den intensiva känslan av att det inte är min tid än.
Så intensivt!
Känslan att jag inte vill försvinna
Vill inte dö,
För mycket jag inte gjort,
För många vackra minnen från förr!
NEJ
Men det är för sent
Och mitt inre spräcks våldsamt,
blod rinner ut över grunden.
Tiden är ute,
Min tid är kommen...
I en dimma innan jag vidare faller in i dödsriket,
Jag ser mitt liv
Det blev inte bättre,
Jag vill hem,
Jag vill bli jag igen.
Döden inträffar
Och nu det är slut.
~
Kommentarer
Postat av: Ann
Wow.
Trackback
