Värt liv.

Bibolärt syndrom? Kanske. Kul? Nej.

Bipolärt syndrom, även kallad manodepressiv sjukdom, tillhör förstämningssyndromen eller de affektiva syndromen. Vid bipolärt syndrom upplever en person maniska episoder eller växlingar mellan depression och manisk eufori (upprymdhet). Dessa ibland extrema växlingar i humör, motivation, energi och allmän funktionsförmåga kan utgöra ett allvarligt funktionshinder. Man skiljer mellan två typer, där den ena karakteriseras av mer uttalade maniska symtom (typ 1) och den andra av lättare överaktivitet (typ 2). Bipolära syndrom behandlas ofta med stämningsstabiliserande mediciner. Omkring en procent av alla människor är manodepressiva. Bipolär sjukdom kan bryta ut när som helst i livet men vanligtvis vid 20-30-års ålder.

Vid en manisk episod är patienten överaktiv, pratsam, uppvisar koncentrationssvårigheter, har minskat sömnbehov samt kan vara mer socialt och sexuellt aktiv än vanligt ofta utan att beakta de eventuellt negativa konsekvenserna. Patienten kan bete sig på ett obetänksamt eller oansvarigt sätt till exempel beträffande ekonomiska transaktioner. Man skiljer mellan mani och hypomani. Hypomani går ofta med en känsla av upprymdhet och välmående och förmågan till koncentration kan vara intakt och till och med förhöjd medan den mer uttalade formen av förhöjt stämningsläge går med starkt försämrad koncentrationsförmåga och där funktionen alltid är kraftigt försämrad. Personen växlar inte sällan mellan upprymdhet och djup förtvivlan och detta samtidigt. Rastlöshet, tankeoreda, djup förtvivlan kan förekomma samtidigt. Insikten i att det egna beteendet inte är normalt eller bra sett i ljuset av konsekvensen av handlingar finns inte. En manisk episod kan vara psykotisk med vanföreställningar, ofta av storhetskaraktär. I de diagnostiska systemen ICD (Internationella kriterier för diagnos) och DSM (diagnostisk och statistisk manual för diagnos) krävs ett subjektivt lidande eller en funktionsnedsättning för att ett tillstånd skall betraktas som sjukligt avvikande. Detta gör att de normala humörväxlingar vi alla har inte betraktas som sjukliga. En lindrigare variant av bipolär störning kallas för cyklotymi. Ett annat förstämningssyndrom är unipolärt syndrom, som innebär att en person enbart har depressioner. Bipolär sjukdom är lika vanlig hos män som hos kvinnor medan dubbelt så många kvinnor som män drabbas av unipolär sjukdom.

Självmordsrisken bland personer med bipolär sjukdom är förhöjd med 10-25% och hälften av alla bipolära har obehandlade utfört självmordsförsök, detta sker vanligen under depressiva faser. Bipolär sjukdom läker inte med tiden och de depressiva faserna är både fler och längre än de maniska.


Skräck.

En månad idag. Känns inte som det. Känns som det var bara någon vecka sen jag gjorde slut.
Lite avtrubbad känner jag. Men det är väl typiskt antar jag.

Sitter just nu i skolan, har lunchrast till klockan ett men ingen mat med mig och inga pengar. Får äta sen vid två hemma hos mamma. Dör gör jag nog inte iallafall, mår så illa så jag klarar mig nog utan mat ett tag.
Jag har märkt av nu att jag nog mår sämre än vad jag trott. Äter som en jävla häst, oregelbundet och jävligt.
Ständigt sugen på något, äter, mår sen illa. Riktigt illa. Så är det. Kunde det inte forsätta som jag var där i två veckor, ingen matlust över huvudtaget och droppa fem kilo. Skulle gärna gått ner mer.
Tjockis. Jaja, det fixar sig nog.

Jag tror jag är sjuk.
Jag får yrsel när jag ligger ner. Blodtrycksfall när jag ligger still alltså. Helskumt. Illamående och huvudvärk. Det skrämmer mig. Jag är trött på att vara rädd. Jag har ont i hjärtat och lungorna med. Och magen såklart. Borde verkligen gå till en läkare men jag vågar inte. Jag är rädd på två olika sätt.
Å ena sidan är jag rädd för att dom ska säga att det inte finns något fel på mig. Vad fan? Om detta är normalt så vet jag inte vad jag gör. Jag vill inte må fysiskt dåligt, det räcker med det fysiska! Å andra sidan är jag rädd för att svaret ska vara åt det andra hållet, att det ska vara ett allvarligt fel. Riktigt allvarligt.

Seriöst. Att vara medveten om en psykisk sjukdom är vidrigt. Att HELA tiden försöka övertyga sig själv om att det är hjärnan som spökar, inte kroppen. Att hela tiden tvivla på sig själv. Jag är sjuk! Nej det är jag inte, det är inbillning! Brottas med sig själv. Det är hemskt!

Psysisk och fysisk ohälsa... det är.... ohälsosamt! GUD!

~
Take a look at yourself,
you're wallowing in self pity
drowning in your minds morbidity
concern for your health
will lead you to your death
a victim of your own anxiety

Hypochondriac, morbid anxiety
Hypochondriac, the way that you think,
is not the way that you feel

No medicine prescribed by any doctor
can cure you of
pessimistic melancholy views
there is no remedy
for your mortality
treatment for your ailment a fallacy

Hypochondriac, morbid anxiety
Hypochondriac, the way that you think,
is not the way that you feel

Tranquilisers act as your solution
relief is found but recovery
not thinking they can kill
you gorge yourself with pills
death by overdose, fatality

Take a look at yourself,
you're wallowing in self pity
drowning in your minds morbidity
concern for your health
will lead you to your death
a victim of your own anxiety

Hypochondriac, morbid anxiety
Hypochondriac, the way that you think,
is not the way that you feel

http://www.youtube.com/watch?v=CGbqDkNHNTE

Lite kort på fyllan.

Hemma hos Lizzie, massa full och ganska så glad.
Vi var ett gäng och såg på Deathstars på Nöjesfabriken förut och det var underbart!
Grymt bra spelning (tycker jag), helt awesome.
Julen har också varit awesome, den 23:e hemma hos mamma, den 24:e hemma hos pappa. Härligt.

Sitter just nu som sagt hos Lizz och är fachinerad över att jag inte skrivit fel ännu trots min fylla. Göttans det.

Jag vill radera den 25:e december, inte en bra dag, jag hatar att vara i mitten av en konflikt. Låt mig bara vara ifred, har mina egna problem. Fy satan. Imorgon blir det mer supa, underbart!

Okej, hoppas ni brinner i motsatsen till himmelen era jävlar.

Ha det. (Jag är full!)

Jösses jisses.

Borde-Göras-lista:

  • Gå till vårdcentralen - Kolla magen, brösten, ordna medicin till
    Dariers syndrom, göra Hepatit C-testet, göra en allmän undersökning.
  • Gå till kuratorn och börja prata ut om min sjukdomsskräck/hypokndri.
  • Gå ner i vikt.
  • Få tillbaka lusten till skolan.

Ska bara lyckas få den där ordentliga sparken i röven !
Svag.

Jag har grymt ont i magen, sitter i skolan och funderar på att gå hem. Fy satan. Har haft jätteont sen igår. Börjar misstänka magkatarr.

Symptom:
Smärta eller obehag i övre delen av magen. [x]
Tidig mättnadskänsla när du äter. [/]
Hungersugningar i magtrakten. [x] 
Känsla av uppkördhet. [/]
Illamående och rapningar. [Illamående]
Halsbränna. [/]

Skulle vara kul...


Sjukling.

Ha det.


Pinsam.

Jag skäms fan!
Kom fram till det nu. Eller ja, det är nu jag kommer till skott med att acceptera och skriva ner det. Jag måste ju ha så vidrigt dåligt självförtroende! Alltså, jag pladdrar som en hypad papegoja och jag hatar det!
Jag kan liksom prata om något som intresserar mig utan att tänka mig för, pladder pladder!
Jag tänker liksom inte på huruvida de lyssnande tycker det är intressant eller inte. Och så mår jag dåligt när jag slutar prata, eller när vi sk åt känner att jag slösat bort deras värdefulla minuter på mitt flödande snack. Jag ursäktar mig alltid för att jag pratar för mycket, jag vet det, men jag kan inte hjälpa det. Jag har blivit tillsagd och några i min familj att jag ska sluta be om ursäkt för mig själv men jag kan inte. Jag gör det ju med all rätt! Jag känner att de som behöver lyssna på mig förtjänar en ursäkt.
Visst det låter alltid så här
-Förlåt att jag pratar så!/Jag kan inte hålla käft/Säg till om jag ska vara tyst/Men GUD, säg till mig.
-Nej det är lugnt/Prata på/Det är roligt att lyssna
etc.
Det stör mig. Vadå Det är lugnt? Vadå "roligt" ? Vad är det som är så nedrans kul att lyssna på? Jag är pinsam.
Jag förstår inte.

Fy fan.

Slut på självömkan.

Kärlekstrubbel.

Ja... .nu är det över, Es3's sista föreställning är över.
Blandade känslor.



Jag mår så jävla sjukt förjävligt, både fysiskt och psykiskt, tillmestadels psykiskt.

Nu bryr jag mig inte om du Börje läser detta. jag orkar inte tänka på  dina känslor just nu.
MEN JAG PALLAR INTE! Jag orkar inte med att du ska vara så djävulskt snäll jämt och ständigt,
Jag pallar inte att du ALDRIG reagerar på vad jag gör, att du aldrig blir arg, att du aldrig reagerar,
att du får mig att  bli elak, att du får mig att provocera dig! Jag vill att du ska veta, JAG ÄLSKAR DIG!
Men jag är så trött!!!
jag är trött på att din familj försöker impa på/hålla fast vid mig genom att ge mig presenter m.m.
Varför i helvete gav din mamma mig choklad på Alla hjärtans Dag ? Det är väl inte hennes förhållande?
Varför i helvete gav din mamma mig rosor på våran 2-årsdag ? DET ÄR VÄL INTE HENNES FÖRHÅLLANDE?
VARFÖR SKA HON LÄGGA SIG I ? Sluta!

Jag vet inte vad jag vill längre, det finns  så många vackra människor,  jag ser andra killar och tjejer
och ser förhållanden i dom... Det ska inte vara så!

Två år och 45 dagar har vi hållit ihop nu. Klarar jag av att gå längre vid din sida?
JAG VILL JU!

Och jag är trött på att du ständigt ska vara ALLA till lags, att du aldrig säger vad du vill!
Mamma: "Vill du ha té, Börje?"
Börje: "Jag vet inte....vill Beeriz ha" *liten fånig röst"
SKIT SAMMA OM JAG VILL HA! Vill DU ha ??? Säg vad du vill! MÄHÄ!

Seriöst, jag vet inte hur många gånger jag velat klappa till dig på käften och bara skrika sönder lungorna över dig!

Jag älskar dig min kära, men jag kanske inte orkar det om du fortsätter så här. Du måste ta tag i ditt liv,
skaffa ett jobb, fixa egen lägenhet, skaffa dig ett eget liv, VÄX UPP!

Det känns rätt så förjävligt... att delar av min familj tycker att det är skönt att du inte kommer. Som igår när Tomas
fick höra att du inte skulle med mig hem, så blev han nästan lättad... inte för att han inte gillar dig, men för att du
är så.... ovuxen! Vad fan.

Mina kära vän... jag tycker alldeles för mycket om dig.



Ont i magen, vill inte mer.

Sopor Aeternus.

“Oh Saturn, come ... devour me, safe in your Darkness I long to sleep.
I'll make my heart a sword of steel, I will not doubt, will never feel.
All petrified I shall not fear ......
though petrified I'm breathing fear.
Oh Saturn, come ... devour me, safe in your Darkness all shall be sealed.”
/
Sopor Aeternus


Jag mår hemskt. Okej.

Den här veckan har varit hemsk på många punkter; jobbigt mail, jobbiga beslut, svåra stunder, illamående och mardrömmar. Vill smälta sönder till ett silverhav, omvandlas till mynt och utdelas till allt fattigt folk.
Då kanske jag äntligen skulle kunna känna mig god och behövd. För jag känner tvärtom just nu.
Känslan av att ingen behöver dig på riktigt, ingen behöver dig till verkliga väsentliga skäl, du finns bara till för att du ska göra det.

Jag vet inte ens om jag är förälskad längre, den känslan övermannas av smärta.

Jag har ju fått veta att jag är FÖR ärlig mot folk, det var det hårdaste slaget jag fick.
Känslan av att ”Jaha, men ska jag ljuga då eller?” var så hemskt överväldigande så jag nästan ville drämma huvudet i datorskärmen så att den krossades. Fy fan. Jag vet mycket väl att jag är… vad var det hon sa… Brutalt ärlig… men jag säger ALDRIG vad jag inte anser eller tycker, jag ljuger inte, jag hatar att ljuga.
 Men jag beter mig ju tydligen som ett svin mot henne och min omgivning så… haha, där ser man liksom, ingen annan som klagat innan… Men så är det väl.

Även det faktum att ha behövt sparka ut en vän ur lajv-spelledningen har tärt hårt på mig.
Mer än på mina medSL’s tror jag. Men det ska man väl komma över.

Så mycket som jag gråtit denna vecka, gråtit tills händerna skakat, tills ögonen förblindas, tills kroppen reagerat så negativt så att yrsel övermannat mitt inre och jag somnat in i underliga typer av dvala innehållandes abstrakta mardrömmar. Sova. Sova är vad jag vill, för då känns jag inte vid smärtan som hugger vid vaket tillstånd. Hellre mardrömmar än verklighet. All tvekan och inre smärta bränner… och det värsta är att jag inte vet varför jag mår psykiskt dåligt.

Finns vissa punkter:
*En par vänner till mig är självmordsbenägna.
*Jag känner mig så tryckande ensam.
*Jag vet inget om framtiden.
*Jag har förlorat ännu en vän. Eller inte förlorat men… inget kan bli som förr.
*Jag är ful, tjock och är för trött för att göra något åt det.
*Hypokondrin tär hemskt på mig, jag är ständigt illamående, har spänningshuvudvärk.
*Cancer, cystor, bli blind imorgon? ALLT!
*O.S.V.

Men dessa är banne mig inga väsentliga punkter, finns folk som har det jävla mycket värre, så varför tycka synd om mig själv? Kanske för att ingen annan gör det. Jag vill bara sova okej? Men det tillåts inte. Jag måste leva vidare, det finns ett för stort antal människor som älskar mig, jag kan inte lämna min familj här, dom betyder mer för mig än det faktum att jag mår fruktansvärt psykiskt dåligt.

***

~

Dikt av mig:

Det trycker mot bröstet
För smärtsamt för att kännas
Klibbiga, kalla händer som pressar ner min bröstkorg
Spräcker sönder mina revben
Tar sig in i mitt skälvande hjärta
River sönder min livsglädje med trubbiga klor
Trycker slemmiga fingrar ner i min hals
Får mig att vilja kräkas
Utan framgång
Jag är hämmad
Förstörd
Vill skrika tills mitt inre börjar blöda
Vill skrika tills inget inre finns kvar
Vill skrika tills allt försvinner
Tills tystnaden fyller det tomrum som uppkommer
Endast det avlägsna ekot av min glädje urskiljs i dunklet
Inget syns Inget finns
Bara jag
Inte jag.
Inget.
Somna in


Sopor Aeternus
Now and then I'm scared, when I seem to forget how sounds become words or even sentences ... No, I don't speak anymore and what could I say, since no-one is there and there is nothing to say ...

So,I prefer to lie in darkest silence alone ... listening to the lack of light, or sound, or someone to talk to, for something to share ...but there is no hope and no-one is there.

No, no, no ...- not one living soul and there is nothing left to say, in darkness I lie all alone by myself, sleeping most of the time to endure the pain.
 
I am not breathing a word, I haven't spoken for weeks and yet the mistress inside me is secretly straining her ears. But there is no-one, and it seems to me at times that with every passing hour another word is leaving my mind ...

I am the mistressof loneliness, my court is deserted but I do not care. The presence ofpeople is ugly and cold and something I can neither watch nor bear.

So,I prefer to lie in darkness silence alone, listening to the lack oflight, or sound, or someone to talk to, for something to share ... but there is no hope and no-one is there.


No, I don't speak anymore and what should I say, since no- one is there and thereis nothing to say? All is oppressive, alles ist schwer, there is no-oneand NO-ONE IS THERE ...

PUNKT.

Känslor.

Just nu är jag depp och har ångestattack.. vem sa att PMS försvinner när mensen kommit igång?
Glöm det, jävla offer. Jag är en fucking bitterfitta just nu och jag har sådan enorm lust att slå
någon på käften! Fan vad skönt det skulle vara, låta lite urav allt det onda slås in i någon annans
huvud... jag har mensvärk, ont i huvudet, ångest, jag fryser och är trött hela tiden. Sjukt jobbigt.

Plus att jag vill till Oxhälja imorgon men det är inte säkert att jag kan ta mig dit... jävla peck. Jag såg
ju fram emot detta, jag skulle få ha så jävla roligt. Men NEJ, inte jag inte. Varför ska jag få
ha skoj, speciellt nu när jag behöver det som mest... nej. Det får ju inte bitterheten att minska
direkt! Fuck of and die, jag skriver av mig frustrationer!!!

AAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAGH!

Piss.

Urk...
*massiv ångest*
Passar just nu väldigt bra in på mig. Bröt ihop totalt igår natt.
Nu är det ett år kvar i skolan, sen är det över.. JAG VILL INTE!

När skolan är över så kommer allting att vara över. Jag kommer
gå ur skolan som en liten klumpig estet utan betyg i matematik B
och p.g.a det så kommer jag inte att komma in på något universitet,
inget bra iallafall. Jag kommer ses som en IQ-befriad murvel utav alla
eftersom jag har matteproblem. Fy satan.

Plus att alla vänner kommer typ.. försvinna känns det som... Kanske
bara jag som är paranoid men det känns som om att alla kommer lämna
staden och lämna mig här... Räjka ska ju börja jobba i Norge tydligen
(jag vet inte hur länge det kommer pågå liksom...) och det känns konstigt.
Jag vill också kunna! Jag vill ha egen lägenhet, ha lätt för att få jobb, jag
vill ha allt serverat på ett silverfat... men tyvärr Beeriz !!!
...Verkligenheten funkar inte så!

Piss.

Skit.

Detta har fan i mig varit den sämsta, värsta och mest fruktansvärda dagen på länge.
Mer behöver ni inte veta. Ni som bryr er kan läsa i min Helgon-dagbok.

Kram.

MvH La Llorona.

Segt.

Urk. Vadå blogg ? Jag skriver inte längre, det är banne mig tragiskt...
Beeriz som brukade skriva så mycket.

Rent ut sagt så mår jag piss för tillfället. Jag är trött på allt...
familjen, vännerna, utseendet, alla plikter, läxor, prov allt!! Fy fan!


(Kan man må bra samtidigt som mår skit föressten?)

Jag kvävs. Jag vill inte vara med någon nu. Möjligtvis Räjjka och Börje.
Okej familjen stör mig inte så värst men lite... Jag mår inte bra!

Jag måste klippa mig, ringa ungdomsmottagningen, hämta ut mitt ID-kort.
Känns det värt att käka p-piller när man inte knullar??? NEJ! Det är så äckligt
ovärt så det finns inte ! "18-year old virgin" *sjunger* lalalaa! Okej jag erkänner!
Jag är jävligt trött på att vara oskuld. Jag har haft pojkvän i över ett år men neeeej,
vi kan inte ha sex för Beeriz får för ont! Paaaatetiskt.



 
                           Lyssnade på en låt i morse. "Ta ditt liv" med Dia Psalma. Mycket bra budskap i den.

Det är modernt att ta sitt liv
jag är nog lite efter, jag har inte haft tid
man ska vara så destruktiv
men fast jag känner efter, ser jag inga motiv

Jag är kanske för feg
jag vill finnas kvar
jag vill ha flera svar

TA DITT LIV, SÅ BLIR DU KANSKE KÄND
DET ÄR JU BARA ETT LIV
TA DITT LIV, HÄNG MED I ÅRETS TREND
DET ÄR DITT EGET LIV
VARFÖR FÖLJA EN TREND

I din ficka, där finns en kniv
den är i gott förvar, den är bara till försvar
men tanken kan vara attraktiv
att få skydda sig på stan, mot någon icke likadan

Du säger till mig
jag får skylla mig själv
jag borde stannat hemma ikväll

TA MITT LIV, SÅ BLIR DU KANSKE KÄND
DET ÄR JU BARA ETT LIV
TA MITT LIV, HÄNG MED I ÅRETS TREND
DET ÄR MITT EGET LIV
VARFÖR FÖLJA EN TREND

*

Tjaaah!

Ursäkta mig världen men sluta fråga mig hur jag mår. Jag mår inte bra,
mår aldrig bra, kommer aldrig må bra, sådär, punkt.

Sådär då var det avklarat! Så slipper folk undra, när jag ser nere ut och
inte vill kramas, vad det är som är fel! Perfekt! Oh yeah!

Men den här dagen har varit rätt så mysig. Lugn dag i skolan och så har jag fått en roll till våran
musical nu, Finally! Oh yeah! Så det blir nog bra.
Vad gör man just nu då? Inget antar jag... Skriver blogg, lyssnar på en låt som jag blev kär
i förut idag och funderar på att fixa en kopp kaffe och lite pepparkakor... Men, men, Det
kan man väl ta senare. Mjo...

Nu då? Ska man berätta vad som hänt dom senaste dagarna? Tja, inte så anmärkningsvärt
mycket tycker jag, livet flyter väl på som vanligt... Fast åh! Btw, Ska flytta med mamma och Tomas
den 1:a Mars! Till en stor lägenhet som ligger jättenära Brogårdskolan! Så jävla skönt det!
Haha det är ju en händelse iallafall...

Hmm, har det hänt något annat speciellt då? Hmm, njaää... Jag och mamma har bytt mobiler
med varandra. Intressant? Nepp, jag vet, men ändå. Men usch nu har jag ju tråkigt.

Hmm, ska upp tidigare imorgon än vanligt... Ska öva teater tjugo över åtta så... haha! Men det
ska bli roligt faktiskt. Första gången jag gör det juh! Yay!

Hmm, men nu räcker det med skrivande för idag... Ha det fint!

MvH La Llorona

Helvete.

Helvetes jävla skit vad jag är trött på allt!
Nu tänker jag sitta här och må dåligt resten av kvällen och
sen gråta mig till sömns. Ja, om nu jag har fattat rätt så blir det inget lajv till helgen eftersom
folket är så jävla segt på att skicka in bakgrunder till SL! Aaaaaaargh!
Känns så jävla meningslöst att hela tiden få gå runt i evigheter, sen bli överlycklig
för något och sen så skiter sig allt.

Varför inte spola ner hela min existens i toaletten så blir det bra! JA! Vilken underbar idé!
Eller inte.. men ändå, jag måste få låta lite miserabel nu ju! Det känns ju lagom nödvändigt.
Hoppas iallafall att lajvet bara blir uppskjutet EN vecka och inte nästan 365 dagar som det blev
förra gången... Alltså.. sen förra gången vi lajvade så har det snart gått ett år! Nu vill jag banne
mig att det blir något igen... Så nu sitter jag bara och hoppas på att det blir något åtminstonde.

Skit på er. Låt mig vara just nu. Nej jag gråter inte!



RSS 2.0