Beeriz

Det är nästan sommar ute om man bortser från de kalla kvällarna/nätterna.
Det doftar grillat i luften, träd och buskar blommar, myrorna myrar sig, sjön och himlen är blå, humlorna surrar omkring och termometern visar +23°C.
Skolan slutar på fredag. Det känns underligt.
Jag kommer dö eftersom jag inte kommer kunna finansiera mitt egna liv. Herregud.
Men det är iallafall solsken.
Inte i mitt inre kanske, men det kommer nog.
Om man bara kan tvinga ut alla hjärnspöken.
Kanske får tillkalla en exorcist.

Min blonda Linnea, mitt hjärta. Bara en liten pik in i detta lilla inlägg.


~

På torsdag är det tid för mitt andra "riktiga" psykologbesök.
Han heter Rolf och är fenomenal. Skrattar, lyssnar och inser hur jag vill ha det.
Inget jävla "gulligull" och "stackars dig".
Underbart.

Idag spelade vi i min klass kubb mot IT-klassen. Vi vann båda matcherna.
Älskade BoT-klass, jag kommer sakna. Tänk att det är över om ungefär tre dagar.
Wow.

Jag saknar YoiCon, japankonventet i Karlstad som hölls förra helgen.
Fullkomligt underbart. Alla människor, mina energigivare. Älskade.

Mitt syndrom har spritt sig. Men mer än så tänker jag inte säga.

Vänskaper kommer och går, som vanligt.
Livet går upp och ner, som vanligt.
Det mesta är som vanligt.
Men ändå så anorlunda.
Jag har vunnit tillbaka vänner,
vissa har jag förlorat och saknar,
andra har jag förlorat och skänker ej en tanke.

Min piercing i läppen lever sitt eget liv. 
Önskar att jag också kunde göra det.
Leva mitt egna liv.