Snöhelvete.
Åh, äntligen onsdag!
St Patrick's day, Touch a boob-day, PARTY!
Åker med fyra-bussen till Karlstad och det kommer bli fantastiskt!
Det är bra saker med denna dagen.
Men jag är så jävla bitter på snön just nu! Det har varit solsken och plusgrader ett bra tag nu, helt underbart, kan det få fortsätta så? Nej! Såklart det inte kan få det!
Satt och skrev med Lizz igår, jag var full, han var full. Och helt plötsligt skriver han med stora arga bokstäver att det snöar ute! Jag reser mig upp, går till fönstret och såklart, snön VRÄKTE ner! FAN!
Jag vill ha vår nu, jag är så vidrigt trött på snön just nu. Jag gillade den jättemycket i december runt juletid, nyår och så, då man vill ha snö. Men nu räcker det för min del, för mångas del. Nu ska jag fan kolla på Död Snö sen när jag kommer hem. DÖ SNÖ DÖ!!!
St Patrick's day, Touch a boob-day, PARTY!
Åker med fyra-bussen till Karlstad och det kommer bli fantastiskt!
Det är bra saker med denna dagen.
Men jag är så jävla bitter på snön just nu! Det har varit solsken och plusgrader ett bra tag nu, helt underbart, kan det få fortsätta så? Nej! Såklart det inte kan få det!
Satt och skrev med Lizz igår, jag var full, han var full. Och helt plötsligt skriver han med stora arga bokstäver att det snöar ute! Jag reser mig upp, går till fönstret och såklart, snön VRÄKTE ner! FAN!
Jag vill ha vår nu, jag är så vidrigt trött på snön just nu. Jag gillade den jättemycket i december runt juletid, nyår och så, då man vill ha snö. Men nu räcker det för min del, för mångas del. Nu ska jag fan kolla på Död Snö sen när jag kommer hem. DÖ SNÖ DÖ!!!
Ha det!
Bara en massa pladder.
Är sådär omotiverat deppig igen. Nere utan någon som helst vettig anledning. Eller visst, anledningar finns det väl, men inga nya, inget nytt på den fronten som skulle trycka ner humöret nu. Bortsett från att vissa vänner är nere, jag håller på att bli förkyld och jag kvävs hemma, också det helt utan anledning. jag är bara så fruktansvärt trött på det nu. Känns som om jag kommer skriva en massa oregelbundet pladder just nu... så att den som läser är beredd på det.
Uh... mina humörsvängingar den senaste veckan har varit fullkomligt vidriga kan jag iallafall säga. Det tar så jävla hårt gör det. Att på en sekund(!) gå från ganska neutral och lugn till hyperaktiv, gå från hyperaktiv till ångestfylld deluxe. Det tär fysiskt gör det, det är utmattande, kroppen hänger inte med att gå från att bara vilja sitta still i en fåtölj och stirra in i väggen till att vilja skutta runt i rummet till hård och hög musik.
Jag vill inte bo hemma mer...
Hej, jag är ett skilsmässobarn! Att ha levt på ett vis i ca sex år som man fick fullkomligt nog av efter redan två... det är inte kul. Jag pratar alltså om detta skiftande mellan mamma och pappa. Jämna veckor hos pappa, udda hos mamma och Tomas. Två hem. Vad är hemma egentligen för mig? Jag ska aldrig hem till "mig", det är alltid hem till mamma eller pappa. Så jag gör mycket för att undvika hemmet. Inte för att jag ogillar mina föräldrar, nej, bara detta skiftande. Jag tänker inte gå in detaljerat på om varför det är så jobbigt som det är, för det borde folk förstå. Jag är tjugo år gammal nu, jag vill bort från detta. Jag känner mig liksom inte... vuxen, om man nu ska kalla det det. Det är därför jag åker till kompisar så ofta jag kan, helst till andra städer, bara bort från hemmet. Karlstad är ju nästan som mitt andra hem nu, jag mår bra där. Hemma hos Lizz, Linnea eller bara ute på stan. Jag kan ju få låtsas för en stund att jag bor i en lägenhet med en vän istället för hemma hos föräldrarna. Hellre det...
jag vill bara undan från det!
Hos mamma har jag iallafall det mest eget. Egen TV, med mina filmer, mina älsklingar. Där kan jag stänga in mig, lyssna på min musik, gömma mig i filmens värld. Kan sitta vid min lap-top med TV:n igång samtidigt, försvinna in i cyberspace och samtidigt vara i filmens magi. Har nära till allt där, skolan, stan, vänner. Mitt rum är stort och själva huset i sig är lättillgängligt, inga problem med att ta dit kompisar eller förklara vägen dit.
Hos pappa... jag är väldigt sällan i mitt rum där, bortsett från på nätterna då jag sover. Annars sitter jag i vardagsrummet vid min lap-top med TV:n igång. Vill jag till någonstans så måste jag antingen ta en ca fyrtio minuter lång promenad, be och skjuts eller ta bussen. Att ta kompisar hem är ganska oväsentligt, långt ifrån allt, inte många som känner för att ta sig dit. Sällan jag vill att folk kommer dit heller, jag åker hellre tilld dom.
Usch. Jag är så hemskt beroende av närhet. Mina vänner. Jag klarar mig inte utan.
Ge mig onsdag nu. Fylla, fest...
Det är det jag vill ha nu. St Patrick's day!
Ha det.
Uh... mina humörsvängingar den senaste veckan har varit fullkomligt vidriga kan jag iallafall säga. Det tar så jävla hårt gör det. Att på en sekund(!) gå från ganska neutral och lugn till hyperaktiv, gå från hyperaktiv till ångestfylld deluxe. Det tär fysiskt gör det, det är utmattande, kroppen hänger inte med att gå från att bara vilja sitta still i en fåtölj och stirra in i väggen till att vilja skutta runt i rummet till hård och hög musik.
Jag vill inte bo hemma mer...
Hej, jag är ett skilsmässobarn! Att ha levt på ett vis i ca sex år som man fick fullkomligt nog av efter redan två... det är inte kul. Jag pratar alltså om detta skiftande mellan mamma och pappa. Jämna veckor hos pappa, udda hos mamma och Tomas. Två hem. Vad är hemma egentligen för mig? Jag ska aldrig hem till "mig", det är alltid hem till mamma eller pappa. Så jag gör mycket för att undvika hemmet. Inte för att jag ogillar mina föräldrar, nej, bara detta skiftande. Jag tänker inte gå in detaljerat på om varför det är så jobbigt som det är, för det borde folk förstå. Jag är tjugo år gammal nu, jag vill bort från detta. Jag känner mig liksom inte... vuxen, om man nu ska kalla det det. Det är därför jag åker till kompisar så ofta jag kan, helst till andra städer, bara bort från hemmet. Karlstad är ju nästan som mitt andra hem nu, jag mår bra där. Hemma hos Lizz, Linnea eller bara ute på stan. Jag kan ju få låtsas för en stund att jag bor i en lägenhet med en vän istället för hemma hos föräldrarna. Hellre det...
jag vill bara undan från det!
Hos mamma har jag iallafall det mest eget. Egen TV, med mina filmer, mina älsklingar. Där kan jag stänga in mig, lyssna på min musik, gömma mig i filmens värld. Kan sitta vid min lap-top med TV:n igång samtidigt, försvinna in i cyberspace och samtidigt vara i filmens magi. Har nära till allt där, skolan, stan, vänner. Mitt rum är stort och själva huset i sig är lättillgängligt, inga problem med att ta dit kompisar eller förklara vägen dit.
Hos pappa... jag är väldigt sällan i mitt rum där, bortsett från på nätterna då jag sover. Annars sitter jag i vardagsrummet vid min lap-top med TV:n igång. Vill jag till någonstans så måste jag antingen ta en ca fyrtio minuter lång promenad, be och skjuts eller ta bussen. Att ta kompisar hem är ganska oväsentligt, långt ifrån allt, inte många som känner för att ta sig dit. Sällan jag vill att folk kommer dit heller, jag åker hellre tilld dom.
Usch. Jag är så hemskt beroende av närhet. Mina vänner. Jag klarar mig inte utan.
Ge mig onsdag nu. Fylla, fest...
Det är det jag vill ha nu. St Patrick's day!
Ha det.
Dagar.
Njuter lite halvt av sportlovet. Funderar på de två senaste dagarna som har varit massa knas!
Börjar med den skumma tisdagen då. Ankh fick ju den briljanta idén att ha en fyllepicknick klockan två på eftermiddagen. Så jag mötte först upp med allas vårt partyskrev Per vid Systemet, skuttade snabbt in, jag köpte en cider. Strax efter så mätte vi upp med Lizz vid Stadshotellet i Karlstad. Vandrade bort till Sandgrundsudden där Ankh, Wahn, Ida, Lisa, Jonas och en till kille som jag inte uppfattade namnet på befann sig. Satt i snön, drack pratade och hade kul. Sen började galenskaperna. Var tydligen en bra idé att pulsa upp för en snötäckt kulle och sitta där i stället. Ramla runt i snön, göra sittplatser och flumma. Smärre snöbollskrig, förfrysna fötter, skratt och prat. Efter en stund kom vi fram till att vi inte hade tillräckligt med alkohol så vi skumpade iväg till stan. Först till Mitticity för toabesök och Game, sen flum i en av hissarna, sen alkoholinköpet. Varm och Kall för hela slanten.
Tappa bort varandra, flumma mer, bli iaktagna av en arg tant. Jag och Lizz blev "fångade" av en alkis som sa den strålande kommentaren: "Svarta naglar... och varma händer har du... hur går det ihop?"
Askul!
Gruppen splittrades lite. Vi som var kvar gick iväg och satte oss vid teatern/operan ett tag och mös. Sen var det jag, Lizz, Ankh, Jonas och Wahn kvar och vi fick den briljanta idén att sätta oss i en betaltoalett och "festa". Gick väl bra tills larmet började gå och tyckte att vi suttit där för länge. Första gången gick det bra, larmet slutade, vi lade i mer pengar och satt i tjugo minuter till. Sen började larmet och vi tänkte att det skulle bli likadant igen så Ankh och Lizz lämnade sina saker där inne... och dörren låser sig och det står "ur funktion" på skärmen utanför dörren.
Fuck? Ankh ringer ett nummer som står på toan, hjälper inte. Securitas? Nej, inte deras område. Polisen? Nej, inte deras område. Står och väntar, fryser(!), krånglar i ca fyrtio minuter innan vi får nog av kylan och går till en närliggande pizzeria och köper mat. Sedan lyckades Ankh få ut sakerna dock på något vis. Han gick med orden "Jag ska se om dörren öppnats" och kom tillbaka med triumf i blicken och sakerna i famnen. Underbart. Kvällen räddades. Vi satt och snackade, skrattade och hade trevligt ett tag. Sedan drog vi, sa hej då och jag följde med Lizz hem och sov över. Självklart så lyckades jag knappt sova, inte han heller.. skumt. Jag sov nog runt två timmar den natten.
Onsdagen då. Jag gick och mötte Linnea 12:40 på torget. Hon skickade mig till Systemet till att köpa ett flak cider medan hon gick till Forex oxch fixade lite. Räjka kom förbi så jag pratade med henne en liten stund, sen kom Linnea ut och vi konkade iväg med ciderflaket till bussen hem till henne. En snabbis in till hennes lägenhet för att lämna cidern innan vi gick till Pekås för att handla lunch/middag.
Nudlar, grillad kyckling, wokgrönsaker, that Sweet chili, creme fraiche och lite annat. Drog hem igen och lagade mat. Pratade om allt möjligt. Underbart att bara kunna slappa och prata. Maten blev grymt god kan jag säga!
Jao... vid halv fem så åkte Linnea till jobbet så jag lämnades ensam i hennes galet mysiga lägenhet. Tog en varm dusch och sedan gjorde jag i ordning en stor mugg kokosté och satte mig i televisionens sällskap. Men vissa inslag av herr Internet. Mysigt var det.
Vid halv tio så kom Linnea hem igen med kakor och chips så det plus cider blev kvällen! Det och en bunt underliga tv-program, fyllesms:ande, skratt, underliga diskussioner och annat. Så som det ska vara. Hade så roligt.
Båda blev rätt så lagom påverkade så!
Omogna jävlar vi är...
Jag kan prata med Linnea om allt, vi har typ samma åsikter om allt. Vi kom fram till att låten Black-eyed av Placebo är våran. Kvällen blev till natt, ett långt telefonsamtal på ca en och en halvtimme blev en stor del av den. Jobbigt, välbehövligt, irriterande, nödvändigt. Allt sådant där.
"Att ha en diagnos är inte att få en stämpel, eller att stämpla sig själv, det kan hjälpa en att hantera sina problem, då man vet vad problemet är. Att veta att man kanske får "just dom känslorna" p.g.a ett psykiskt fel kan hjälpa en på traven" - Linnea. Kunde inte sagt det bättre själv.
Livet är fan i mig inte lätt när det är svårt...
Vi kom i säng runt... sex, halv sju imorse. Lyckades inte sova så bra. Jag gick upp ett tag efter Linnea, runt ett-tiden. Delade på en ugnspizza till "frukost". Slöade vid datorn, mestadels youtube.
Eftersom Linnea skulle börja jobba fem så tog vi bussen in till stan och jag gick av vid busstationen.
Puss på dig Linnea för att du är så underbar!
Åkte hem med 17:15-bussen.
~
Och nu sitter jag här, trött som ett as, borde plugga, men känner att somnen pickar på mer. Surar över att helgens planer sabbats. Men, men... så är det ibland...
Ha det.
Börjar med den skumma tisdagen då. Ankh fick ju den briljanta idén att ha en fyllepicknick klockan två på eftermiddagen. Så jag mötte först upp med allas vårt partyskrev Per vid Systemet, skuttade snabbt in, jag köpte en cider. Strax efter så mätte vi upp med Lizz vid Stadshotellet i Karlstad. Vandrade bort till Sandgrundsudden där Ankh, Wahn, Ida, Lisa, Jonas och en till kille som jag inte uppfattade namnet på befann sig. Satt i snön, drack pratade och hade kul. Sen började galenskaperna. Var tydligen en bra idé att pulsa upp för en snötäckt kulle och sitta där i stället. Ramla runt i snön, göra sittplatser och flumma. Smärre snöbollskrig, förfrysna fötter, skratt och prat. Efter en stund kom vi fram till att vi inte hade tillräckligt med alkohol så vi skumpade iväg till stan. Först till Mitticity för toabesök och Game, sen flum i en av hissarna, sen alkoholinköpet. Varm och Kall för hela slanten.
Tappa bort varandra, flumma mer, bli iaktagna av en arg tant. Jag och Lizz blev "fångade" av en alkis som sa den strålande kommentaren: "Svarta naglar... och varma händer har du... hur går det ihop?"
Askul!
Gruppen splittrades lite. Vi som var kvar gick iväg och satte oss vid teatern/operan ett tag och mös. Sen var det jag, Lizz, Ankh, Jonas och Wahn kvar och vi fick den briljanta idén att sätta oss i en betaltoalett och "festa". Gick väl bra tills larmet började gå och tyckte att vi suttit där för länge. Första gången gick det bra, larmet slutade, vi lade i mer pengar och satt i tjugo minuter till. Sen började larmet och vi tänkte att det skulle bli likadant igen så Ankh och Lizz lämnade sina saker där inne... och dörren låser sig och det står "ur funktion" på skärmen utanför dörren.
Fuck? Ankh ringer ett nummer som står på toan, hjälper inte. Securitas? Nej, inte deras område. Polisen? Nej, inte deras område. Står och väntar, fryser(!), krånglar i ca fyrtio minuter innan vi får nog av kylan och går till en närliggande pizzeria och köper mat. Sedan lyckades Ankh få ut sakerna dock på något vis. Han gick med orden "Jag ska se om dörren öppnats" och kom tillbaka med triumf i blicken och sakerna i famnen. Underbart. Kvällen räddades. Vi satt och snackade, skrattade och hade trevligt ett tag. Sedan drog vi, sa hej då och jag följde med Lizz hem och sov över. Självklart så lyckades jag knappt sova, inte han heller.. skumt. Jag sov nog runt två timmar den natten.
Onsdagen då. Jag gick och mötte Linnea 12:40 på torget. Hon skickade mig till Systemet till att köpa ett flak cider medan hon gick till Forex oxch fixade lite. Räjka kom förbi så jag pratade med henne en liten stund, sen kom Linnea ut och vi konkade iväg med ciderflaket till bussen hem till henne. En snabbis in till hennes lägenhet för att lämna cidern innan vi gick till Pekås för att handla lunch/middag.
Nudlar, grillad kyckling, wokgrönsaker, that Sweet chili, creme fraiche och lite annat. Drog hem igen och lagade mat. Pratade om allt möjligt. Underbart att bara kunna slappa och prata. Maten blev grymt god kan jag säga!
Jao... vid halv fem så åkte Linnea till jobbet så jag lämnades ensam i hennes galet mysiga lägenhet. Tog en varm dusch och sedan gjorde jag i ordning en stor mugg kokosté och satte mig i televisionens sällskap. Men vissa inslag av herr Internet. Mysigt var det.
Vid halv tio så kom Linnea hem igen med kakor och chips så det plus cider blev kvällen! Det och en bunt underliga tv-program, fyllesms:ande, skratt, underliga diskussioner och annat. Så som det ska vara. Hade så roligt.
Båda blev rätt så lagom påverkade så!
Omogna jävlar vi är...
Jag kan prata med Linnea om allt, vi har typ samma åsikter om allt. Vi kom fram till att låten Black-eyed av Placebo är våran. Kvällen blev till natt, ett långt telefonsamtal på ca en och en halvtimme blev en stor del av den. Jobbigt, välbehövligt, irriterande, nödvändigt. Allt sådant där.
"Att ha en diagnos är inte att få en stämpel, eller att stämpla sig själv, det kan hjälpa en att hantera sina problem, då man vet vad problemet är. Att veta att man kanske får "just dom känslorna" p.g.a ett psykiskt fel kan hjälpa en på traven" - Linnea. Kunde inte sagt det bättre själv.
Livet är fan i mig inte lätt när det är svårt...
Vi kom i säng runt... sex, halv sju imorse. Lyckades inte sova så bra. Jag gick upp ett tag efter Linnea, runt ett-tiden. Delade på en ugnspizza till "frukost". Slöade vid datorn, mestadels youtube.
Eftersom Linnea skulle börja jobba fem så tog vi bussen in till stan och jag gick av vid busstationen.
Puss på dig Linnea för att du är så underbar!
Åkte hem med 17:15-bussen.
~
Och nu sitter jag här, trött som ett as, borde plugga, men känner att somnen pickar på mer. Surar över att helgens planer sabbats. Men, men... så är det ibland...
Ha det.
