Beeriz

Usch. Jag mår ju verkligen skit också! Jag har gråtit fyra gånger idag, först av en besvikelse, sen av en sak jag läste, sen helt utan anledning och sen igen utan anledning. Eller egentligen? När man tänker efter? Kan man verkligen gråta utan någon som helst anledning? Nu när jag tänker på det så tror jag inte ärligt talat att det är möjligt. Det måste ju alltid finnas något långt därinne som det är värt att gråta för, eller hur? Fan vad tragiskt egentligen? Men det är ju så. Det är som den där dikten jag skrev nyss. Den kom upp från så många miserabla undanträngda tankar i min hjärna så jag vet inte. Och om jag känner mig rätt så skulle den dikten kunna ha blivit flera sidor lång men? Den fick bli kort ändå. Jag orkade inte skriva så mycket på engelska.
Kände inte så stort behov av det just då.

Dikten:

Where ever I will turn, I'll see her pain and sorrows.
 It doesn?t matter what I do,
It cannot help her. I'm to far away...
 Where ever I go, I will be too far away to be there for her...
My soul is always filled to the edge with tears and heartbreak
and my life, balancing on a line of disappointments
is not important to me anymore.
I do not want to die....
But I wish that I've never existed.
I don't have that strength that burned inside me in my former days,
It burned out years ago
And now I can't carry on anymore.
-

Ja, usch vad sorglig man kan vara ibland. Nödvändigt? Ja. Men som man säger, Det är nyttigt att skriva ur sig lite saker ibland med jämna mellanrum. Och det stämmer bra. Nej nu ska jag lyssna lite på Chavela Vargas igen och sen ska jag sova.

Ha det bra.