Random
Jaha... Nu sitter jag här igen, insåg just att det var längesen jag skrev. Men så är det. Jag kan bara skriva när
jag är på rätt humör annars blir det bara kort och tråkigt. Och det vill jag inte.
*
*
jag är på rätt humör annars blir det bara kort och tråkigt. Och det vill jag inte.
*
*
Just nu sitter jag hemma hos min mor och lyssnar på Johnny Cash. Fantastiskt. Det tycker jag om,
han har så hemskt behaglig röst. Ghostriders (in the sky) är min absoluta favorit. Den är underbar.
Vad har hänt på sistone då? Hmm, det mesta går att se i min bilddagbok som vanligt.
På onsdagkväll (troligtvis) så kommer Shadow hit <3 Jag har bestämt att vi ska Halloweenkväll, se på skräckfilm, äta chokladmuffins, godis och dricka läsk. Ha en massa tända ljus och pumpalyktor. Nog för att Halloween inte är föränn på fredag men jag tjuvstartar lite varje år. Vadå, man börjar ju banne mig fira jul ett halvår i förväg så varför kan inte jag fira Halloween en vecka i förväg? Just det. Jo så är det.
Omnomnomnom :3
Har ingen aning om vad jag ska skriva. Så jag tror jag tar och avslutar nu.
Går och fortsätter spela Resident Evil X Code Veronica!
Wish me luck.
Skriva av sig!
Mitt humör är totalt oresonligt . Det funkar inte som jag vill längre. Jag går runt med ständiga humörsvängningar
och det börjar gå mig på nerverna nu. Jag menar... ena dagen är jag så hyperglad så jag vill studsa runt och få
alla att studsa med mig, andra dagen vill jag lägga mig under en 1000-ton sten och bara vara borta för omvärlden.
Det mest jobbiga är nog det att JÄMT när jag är som gladast så inser jag dom saker som jag inte vill tänka på...
det faktum att döden faktiskt inträffar. Jag ser för mitt inre hur min glädje tynar bort i samband med att alla jag
älskar/ tycker om dör bort från mig. Och folk dör väldigt sällan på ett naturligt sätt.
(Antal mardrömmar om att vissa personer blir uppsprättade med osynsliga rakknivar, faller ner från
stup, blir våldtagna + mördade m.m.)
"Vänta nu... mina föräldrar är inte så unga längre, dom kommer dö snart åhnejnejnejNEJ! " *Ångest x 1000*
Jag smågrät lite på bussen till Karlstad idag. Såg att Hannah sov gott med munnen avslappnat på glänt, Ananas och Ed skrattade gott med varandra m.m. Jag fick ångest över döden igen. Jag är rädd för att allt ska ta slut. Jag försöker glädja mig över de stunder man har men... ibland känns det hemskt komplicerat... Jag känner mig inte så omtyckt då jag är med folk. Som under vissa Bro-kaimöten (t.ex, kan känna så på andra tillställningar med) så känner jag mig hemskt ivägen och det känns lite som om att folk tänker "wtf" så fort jag öppnar munnen... Jag är konstig jag vet...
Usch. Jag behöver skriva detta nu, så jag kan vara gladare imorgon då vi ska till HikariCon. Det ska bli roligt att träffa en massa nerds igen, har ju bara varit på ett konvent förut, vilket var Ichiban 08. Och det var ju ett tag sen. Men nej...
Ha det.
och det börjar gå mig på nerverna nu. Jag menar... ena dagen är jag så hyperglad så jag vill studsa runt och få
alla att studsa med mig, andra dagen vill jag lägga mig under en 1000-ton sten och bara vara borta för omvärlden.
Det mest jobbiga är nog det att JÄMT när jag är som gladast så inser jag dom saker som jag inte vill tänka på...
det faktum att döden faktiskt inträffar. Jag ser för mitt inre hur min glädje tynar bort i samband med att alla jag
älskar/ tycker om dör bort från mig. Och folk dör väldigt sällan på ett naturligt sätt.
(Antal mardrömmar om att vissa personer blir uppsprättade med osynsliga rakknivar, faller ner från
stup, blir våldtagna + mördade m.m.)
Som för någon vecka sen då jag drömde att Hannah, Ed, Ananas, Ann och några andra nördar trillade en efter en ner från ett svart stup för att en röst "Satans röst" övertygade dom att det fanns alla tiders manga där nere. Det kanske låter som en jätteoskyldig dröm men nej nej. Det var hemskt. Jag stod som i en osynlig glasmonter, ser mina vänner genom glaset, skriker åt dom "NEJ, NEJ! HAN LURAR ER!" o.s.v.
Men dom hör mig inte, dom ler stort och glatt innan dom sen faller
ner mot en onaturligt blodig och benknäckande död.
Vaknade förvirrad och varm, somnade om ganska snart.
Vaknade igen med konstig känsla i magen
och tänkte inte mer på drömmen när jag träffade Ed m.fl i skolan.
Men dom hör mig inte, dom ler stort och glatt innan dom sen faller
ner mot en onaturligt blodig och benknäckande död.
Vaknade förvirrad och varm, somnade om ganska snart.
Vaknade igen med konstig känsla i magen
och tänkte inte mer på drömmen när jag träffade Ed m.fl i skolan.
~*~
Så blir det ofta. Blir ofta så när jag mår bra. Jag kan komma på att "Vänta nu... mina föräldrar är inte så unga längre, dom kommer dö snart åhnejnejnejNEJ! " *Ångest x 1000*
Jag smågrät lite på bussen till Karlstad idag. Såg att Hannah sov gott med munnen avslappnat på glänt, Ananas och Ed skrattade gott med varandra m.m. Jag fick ångest över döden igen. Jag är rädd för att allt ska ta slut. Jag försöker glädja mig över de stunder man har men... ibland känns det hemskt komplicerat... Jag känner mig inte så omtyckt då jag är med folk. Som under vissa Bro-kaimöten (t.ex, kan känna så på andra tillställningar med) så känner jag mig hemskt ivägen och det känns lite som om att folk tänker "wtf" så fort jag öppnar munnen... Jag är konstig jag vet...
Usch. Jag behöver skriva detta nu, så jag kan vara gladare imorgon då vi ska till HikariCon. Det ska bli roligt att träffa en massa nerds igen, har ju bara varit på ett konvent förut, vilket var Ichiban 08. Och det var ju ett tag sen. Men nej...
Nu ska jag inte skriva mer. Är trött, måste packa lite mer tror jag också...
Ha det.
Konvent.
HIKARI-CON IMORGON! Det ska bli skojskoj!
Jag är glad!
Jag är glad!
